The moment someone tells you you're not good enough, is the moment you know you're better than them

Äntligen får jag ligga i min säng med datorn i knät, lyssna på musik och bara ta det lugnt! Det går inte att beskriva hur skönt det är efter allt slit i snart två månader i sträck. Det är helt sjukt hur mycket jag har jobbat. Nu ser det dock ut som det blir lugnt ett tag framöver. Inte alls bra med tanke på att jag behöver spara så mycket till USA, men min kropp säger däremot tack så mycket. Jag är så sjukt stolt över mig själv som överlevt de här två månaderna. Trodde faktiskt inte att jag skulle orka så mycket som jag faktiskt gjorde. Två jobb och löpträning ovanpå det. Uttrycket man klarar mer än man tror är bara så himla sant. Fast å andra sidan så brukar jag väldigt sällan tro på mig själv så oavsett vad det hade handlat om hade jag väl antagligen trott det värsta. Sorgligt, men sant. Måste verkligen försöka bättra på mitt självförtroende. Någon gång nästa vecka ska jag försöka utmana mig själv genom att gå runt och lämna mitt CV på olika kaféer. Det är något jag verkligen är livrädd för, men jag har verkligen ingen tid att förlora och jag vill så gärna prova på ett sådant arbete så jag får göra det trots att mitt självförtroende ligger på botten. Utsätter jag mig inte för det jag är rädd för kommer det aldrig att förändras. Då kommer jag vara lika rädd för resten av livet, eller i värsta fall ökar rädslan ännu mer ju längre tiden går. Jag tror aldrig jag har nämnt det, men jag har gått hos psykolog från och till under flera års tid och efter all terapi har jag åtminstone insett detta faktum. Har för övrigt länge tyckt att det varit pinsamt att prata om att jag gått hos psykolog, men det senaste året har jag kommit fram till att det faktiskt inte är något att skämmas över. Jag är inte en sämre människa bara för att jag har behövt extra hjälp och stöd. Det är snarare modigt och starkt att våga gå och prata med någon om sina problem för det betyder att man är villig att förändra sitt liv och göra något åt problemen istället för att bara skita i det, supa sig full för att slippa känna och låta det gå som det går. Ibland måste man våga erkänna att man inte är tillräckligt stark för att klara allting själv. Det finns så otroligt många unga tjejer (och killar också så klart) som har så sjukt höga krav på sig själva, inklusive jag själv. Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt att det är så. Ingen ska behöva känna att man måste prestera hela tiden för att bli omtyckt och älskad. Varför kan vi alla inte bara inse att vi duger precis som vi är? För det gör vi verkligen..
 
Haha nu blev det här inlägget något helt annat än vad jag från början tänkt, men whatever, så kan det bli så här på kvällen när tankarna far hit och dit. Hoppas ni får en fortsatt trevlig lördagskväll.