En solig vårdag för fem år sedan...

8 maj är ett speciellt datum för mig. För exakt 5 år sedan fick jag prata med Amanda Jenssen för första gången någonsin. Jag hade sett henne live en gång innan (i idolfinalen, dec 2007), men då var hon ganska långt bort och det fanns ingen möjlighet att få träffa henne. Redan första gången jag fick höra Amanda sjunga i idol kände jag att hon var speciell, både röstmässigt och som person och min fascination för henne bara växte och växte under idols fredagsfinaler.
 
Jag kommer ihåg den där dagen för fem år sedan som om det var igår, men samtidigt känns det så himla längesedan. Lilla 15-åriga jag skyndade hem efter skolan, slängde i mig en banan och en punschrulle (eller dammsugare som jag brukar kalla det) och sprang sedan iväg till bussen. Jag var superexcited och så himla nervös på samma gång! Det var verkligen nu det skulle hända, det som jag hade väntat på hela hösten och våren. Mötte upp Johan i Göteborg och så gick vi in i skivaffären dit hon skulle komma. Hela utsidan var prydd av affischer på Amanda och jag blev ännu mer nervös och lycklig när jag såg det! Jag köpte det efterlängtade debutalbumet som hade släppts dagen innan och gick ut och väntade vid bordet där hon skulle sitta och signera. Solen strålade och vårluften hade börjat kännas av. Det var verkligen helt underbart väder. Haha, en rolig grej är förresten att varje gång Amanda har kommit till Göteborg så har det varit bra väder, så jag har börjat säga att där Amanda är, där är det alltid sol. T.ex. i somras när hon kom till Trollhättan så var det åska och lite regn precis innan hon skulle uppträda. Minns att jag sa till min syster att det kommer att sluta åska när hon äntrar scenen. Och vad händer? Några minuter innan det ska dra igång har solen kikat fram och det blev perfekt väder konserten igenom :) Men tillbaka till själva signeringen den 8:e maj. Jag och Johan var de första som kom dit så jag hamnade alltså först i kön, vilket jag tyckte var hur coolt som helst! Efter att ha stått där i några minuter och väntat ser jag en välbekant person komma gåendes tillsammans med två andra och självklart är det hon jag tror det är: Självaste Amanda Jenssen!
 
Det går inte att beskriva hur det kändes. Jag var bara så jäkla lycklig och tyckte det var hur häftigt som helst! Det är inte varje dag man får se sin idol på så nära håll liksom! Amanda satte sig vid bordet och jag gick fram och fick äntligen prata med världens bästa. Jag minns inte riktigt vad jag sa eller vad hon sa, jag var så himla nervös så jag fick väl inte fram något alls tror jag. Allt gick så himla fort och sedan var det helt plötsligt nästa persons tur utan att jag ens hade tänkt vad jag gjorde. Blev lite besviken på mig själv som inte sa något vettigt (vad jag minns i alla fall) och jag hade inte ens fått ett kort med henne! Jag stod kvar med Johan en bit bort och bara tittade medan Amanda fortsatte signera. Det slutade med att jag stod kvar ända tills kön började försvinna. Då bestämde jag mig för att gå fram igen och fråga om jag fick ta ett kort med henne. Självklart fick jag det. Att stå så nära Amanda var ännu coolare än att stå vid andra sidan av ett bord. Var så nervös så jag skakade och jag tror nästan att hon kände det t.o.m. med tanke på hur skakig jag var, haha. Hade bestämt mig innan att jag skulle säga något vettigt till henne denna gång. Fick fram "du är bäst" och sedan var det över. Allt gick verkligen så sjukt fort och det kändes som en dröm...Snacka om att jag var lycklig resten av dagen. Jag satt på bussen hem och bara stirrade på autograferna och smilade överdrivet mycket. Det måste sett roligt ut. Jag var helt inne i min egen lilla värld där i bussen, haha. Ja, åh, det var verkligen ett speciellt ögonblick i mitt liv. Inte varje dag man träffar sin största idol.
 
Det känns som att alla andra tonåringar i den åldern jag var då var helt sålda på Jonas Brothers, EMD och allt vad det var under den perioden, medan jag var lika galen själv fast i Amanda. Jag har alltid undrat varför det just blev så. Varför inte jag var lika fascinerad av de där "söta" pojkarna. Jag kanske såg förbi deras charmiga yttre och då finns det inte jättemycket kvar egentligen, alltså inget originellt i alla fall. Visst har de bra låtar och bra röster, men man behöver det lilla extra tycker jag. Amandas röst och hennes låtar är ju världsklass i jämförelse liksom (haha sorry alla pojkbandsfans). Sen är det ju bara ett plus att hon har en helt underbar personlighet och en cool stil! Kommer alltid att stötta Amandas musik och köpa varenda skiva hon ger ut! Hon har gett mig så mycket, så jag tänker ge tillbaka. Det räcker inte att ladda ned, ut och köp skivor om ni gillar någon artist säger jag bara!  
 
 
 
 
 
 
#TEAMJENSSEN 

Jenssen på turné



Gårdagen var verkligen så sjukt bra!! Åh, vilken bra spelning. Förbandet Edit Backlund var också bra, som för övrigt var Amandas sidekick vid signeringarna i höstas, men nu tillbaka till Amanda. Hon briljerade som vanligt. Helt seriöst, hennes röst är gjord av guld. När det hesa i rösten kommer fram njuter jag som bara den! Man bara ryser och står där och ler... Hennes outfit var dessutom ascool!
Tänkte skriva lite om varje låt som framfördes under kvällen, så ni får en mer ingående bild i hur det var, men tro mig ni kan inte förstå hur bra det var om ni inte var där på riktigt. Amanda har en scen-närvaro jag aldrig tidigare skådat. Hon är verkligen sjukt bra live och det säger jag inte bara för att jag älskar henne, utan det är verkligen så! 
 
 
Spelningen började i alla fall med att Ghost spelades. Amanda äntrade scenen iklädd en stor, spöklik huvudbonad. Hon behöll den på en stund. Låten var självklart lika bra som vanligt och det var en bra låt att starta konserten med då den är så mäktig. Sedan var det dags för Morninglight, från Happyland-skivan. Den framhäver Amandas röst på ett sätt som jag älskar och bandet skötte sig ypperligt och gjorde låten rättvisa. Light & Easy kom efteråt och Amanda presenterade den som "en låt som handlar om en ryggsäck", så oväntad beskrivning av en låt, som nog bara kan komma från fina Amanda. Next: Volcano Swing, med sin härliga refräng och de manliga bandmedlemmarna som körar så fint.
 
 
Efter en hittills ganska lugn konsert drog Common Henry igång med sin fartfylldhet. Lika bra som vanligt och jag sjöng med så det stod härliga till. Den gamla godingen For The Sun, som var nästa låt, fick lugnet att infinna sig igen, dock var den i en ny version. Istället för Amanda och en gitarr var det en bandmedlem som spelade såg (alltså med en riktig såg) och dessutom en kortare version av låten. Nytt och intressant, men föredrar en gitarr och Amandas röst. Det behövs inget mer än så för att trollbinda publiken, i alla fall inte mig. Direkt efter drogs Boom igång och drog igång publiken igen. Mycket bra! Sedan en gammal goding igen: Amarula Tree. Varje gång den spelas blir publiken exalterad och den här gången var inget undantag. Alla började dansa, sjunga med och.. ja alla inne på klubben verkade bli på ännu bättre humör och vi blev riktigt spralliga! Ännu bättre blev det ju när Amanda hoppade ner från scenen och dansade runt i mitten av rummet. Numret var sjukt bra och farfyllt alltså! Bäst under kvällen faktiskt.
 
 
Efter all dans, hopp och stoj blev det återigen en lite lugnare låt, Lay Down, som Amanda berättade blev skriven en kväll hemma hos hennes vän, efter lite för mycket vin. Sedan fick vi även veta en hemlighet.... Näst på tur kom Open The Lid, vilket jag blev väldigt glad för eftersom jag länge har väntat på att få höra den live. Jag älskar den låten, den börjar liksom lugnt och försiktigt och sen ändras den helt och hållet i motsatt riktning. Det var roligt att få höra den live och den levde upp till mina förväntningar. Därpå kom Illusionist, som är väldigt vacker och ärlig. Älskar när Amanda sjunger den. Det låter så smärtsamt och sorgligt, men samtidigt så fint och härligt. En riktigt bra låt med mycket känslor. Happyland stod näst på tur och den var som vanligt fartfylld och väldigt bra! En låt som man blir glad av. Amanda dansade runt på scenen och verkade vara på lika bra humör som publiken. När låten var slut gick Amanda av scenen.
 
 
Publiken blev uppspelt och ville höra allt en gång till. Det stampades i golvet, vi skrek "Amanda", "Amanda" och många jublade, så även jag så klart. Jag visste att hon skulle komma tillbaka, det brukar hon göra. Däremot tog det några sekunder innan jag insåg att hon var tillbaka på scenen. Hon hade nämligen klivit upp på pianot! Så häftigt och härligt. Sedan började vackra Greetings From Space spelas och Amanda stod och sjöng uppe på pianot. Hon såg ut som en drottning, eller ja, hon är ju det, en musikdrottning. I alla fall i mina ögon. Absolut sista låten blev svängiga Dry My Soul, där publiken sjöng med. Det var så härligt och roligt. Jenssen avslutade med att presentera sina bandmedlemmar och sedan tacka för sig. Egentligen är det ju däremot inte hon som ska tacka. Det är jag som ska tacka, för att hon gjorde min kväll så bra! 
 
 
Dessutom stod Amanda och signerade tröjor och väskor efteråt. Jag hade tyvärr inga kontanter med mig så jag köpte inget, men jag ställde mig i kön ändå och så signerade hon min biljett istället. Sedan tog jag ett kort på henne och sa att spelningen var jättebra, som vanligt. Avslutade med en kram ♥
 
 
 
Tvivlar på att någon orkade läsa allt, om du kom ända hit så säger jag grattis, haha xD Men whatever, om inte annat är det roligt för mig att ha så jag kan gå tillbaka och läsa om det och tänka tillbaka! Och om jag har tur hittar någon annan som gillar Amanda Jenssen hit...

Amanda i "På Spåret"

Hur bra var inte Amanda i "På Spåret" igår? Såg hela programmet bara för henne! Lyssnade knappt på hela timmen, men så fort Amanda kom satt jag som klistrad. Hennes fina, hesa stämma går rakt in i hjärtat varje gång