Goda nyheter

Idag är en bra dag. Jag känner mig glad och tacksam. Fick nämligen ett samtal från sjukhuset idag som meddelade att mitt calprotektin nu ligger på 170! På en månad har det alltså minskat med 1730! Helt fantastiskt! Så nu ligger det alltså på en bra nivå, nästan helt normalt (100-150 är normalt, som jag tidigare sagt). Jag har ju såklart själv känt att jag har blivit bättre den senaste månaden, men det var skönt att verkligen få det bekräftat. Jag har verkligen märkt en skillnad i mitt liv den senaste månaden. Jag har börjat känna mig levande igen och inte varit lika extremt trött som tidigare. Har inte alls orkat vara social detta året och har haft väldigt svårt att orka lära känna nya personer i skolan, men den senaste månaden har jag fått bättre kontakt med folk och det känns så himla kul. Jag tycker ju egentligen att det är roligt att lära känna nya människor, jag har bara känt mig så jäkla svag och ynklig. Helt jävla sjukt dåligt har det faktiskt varit. Har isolerat mig rätt så mycket för att jag inte har orkat förklara för folk att jag är sjuk och för att slippa behöva stå och prata med någon för att plötsligt behöva springa därifrån för att uppsöka en toalett... Sjukdomen har verkligen begränsat mig, även om jag har försökt att inte låta den göra det. Tröttheten har ju såklart inte gjort det bättre då jag helt enkelt inte har känt för att göra någonting mer än sådant jag helt enkelt måste. Efter skolan har jag bara velat gå hem och sova. Det är först nu när jag mår bättre igen som jag verkligen inser hur jävligt det har varit. Jag börjar äntligen känna igen mig själv och vågar och vill ta mig ut och vara lite mer aktiv. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det fortsätter på det spåret under en låååång tid, gärna resten av livet (men det kanske är för mycket begärt?). En till positiv sak är att mina mediciner ska trappas ner, vilket betyder mindre spring till apoteket och framför allt sparande av pengar! Psyket har verkligen tagit stryk det här året och jag har inte helt återhämtat mig där på samma sätt som kroppen, men jag kommer att må bättre och bättre nu, det tror jag verkligen. Nu ska jag bara njuta av detta och se fram emot ett nytt, förhoppningsvis symtomfritt år! Livet kan bli bra igen. 
Kommentarer
Anonym säger:

Vad härligt att det går åt rätt håll. Kämpa på! kram Linnéa (kusin)

Svar: Tack så mycket fina du! ❤
Josefine

2016-11-30 | 10:36:10
Linnea säger:

Ulcerös colit verkar verkligen vara en riktig pissjukdom. Visste inte att det fanns behandling som kunde göra så pass mycket, fantastiskt att det börjar funka för dig nu. Jag hoppas också att det håller i sig länge och du får fortsätta må bra :D

Svar: Tack!! :D Ja, det är fantastiskt att det finns medicin.
Josefine

2016-12-01 | 21:49:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: