Clay Evans strandhus

När vi åkte vidare upp mot Washington D.C tog vi en liten avstickare för att titta på huset som används som Clays hus i One Tree Hill. Det ligger inte i Wilmington utan vid en strand lite längre norrut. Jag ville så gärna dit så killarna var snälla och tog en liten omväg för min skull, ni är bäst! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rena lyxvillan, eller hur!?
 

If you miss someone it means you have someone very important in your life, someone worth missing.

Innan jag åkte till USA trodde jag inte på att relationer där man sällan träffas kan hålla, men jag har helt ändrat uppfattning om det nu. För mig känns det snarare som att man inser ännu mer hur mycket man tycker om någon när man inte kan träffa den personen och att man aldrig någonsin vill förlora den personen. Jag saknar mina vänner i Venezuela så mycket så det gör ont. Jag var verkligen så otroligt lycklig tillsammans med dem. De gav mig så mycket kärlek och välvilja. De fick mig att våga lita på kärleken igen. Jag är en annan, bättre människa pga dem. Även när det är ett stort jävla hav emellan oss ger dem mig styrka och inspiration. Jag önskar att jag kunde teleportera mig så jag kunde vara lite på båda ställen. En vacker dag ska vi ses igen. I know it. 
 
 
 
 

Wilmington, North Carolina - Del 4

Sista dagen innan det var dags att åka vidare upp mot Washington D.C tog vi det lugnt genom att packa med picknick och åka till havet för lite bad. Det var lättare sagt en gjort då vågorna var enorma. Christofer vågade sig i, Johan gjorde ett tappert försök och jag nöjde mig med att bada fötterna. Vilka otroliga krafter havet har. Jag har sådan respekt för det faktiskt. 
 
 
 
 
Efter badet tog vi oss en dusch och åt fantastiskt god mat på en restaurang mitt emot hotellet. Sedan tvingade jag ut killarna igen för jag stod inte ut med tanken på att jag aldrig mer skulle få se Riverwalk, som fångade mitt hjärta direkt. Jag kände mig så otroligt sentimental och lite ledsen när jag promenerade där för sista gången och försökte ta in varenda liten detalj för att spara i mitt minne. Jag lovade också mig själv att det inte alls skulle bli min sista gång där. Jag måste tillbaka, det bara är så. Jag kan inte beskriva hur glad och tacksam jag är för att jag fick uppleva detta. Det betydde så mycket för mig. One Tree Hill är inte bara en serie för mig och jag vet att jag har sagt det tusen gånger tidigare, men det kan inte upprepas för många gånger. Det tog mig igenom några av de jobbigaste stunderna i mitt liv hittills. Det var mitt ljus i mörkret då allt kändes hopplöst och skrämmande.  
 
 
 
 
Blev även en sista titt i butikerna nere vid floden. Här provar vi solglasögon. 
 
One Tree Hill-merchandise. 
 
 
Vi gick förbi en glassbutik, som tydligen var väldigt populär. Så bra att vi åt där några dagar tidigare då det var kortare kö. 
 
Tack för allt Wilmington!