Livstankar

Ibland kan jag bli så missnöjd med livet. Jag har ingen aning om varför. Jag har bara väldigt lätt för att gå in i negativa tankebanor. Livet är inte alltid på topp och du kommer inte alltid dit du vill, men då och då inser jag hur sjukt det är att tänka negativt. Mitt liv är ju bra. Jag har så mycket fint. En av mina drömmar var att få åka till USA och studera. Dröm uppfylld. En annan dröm var att få besöka Wilmington, New York och Miami. Check på det med. Jag önskade mig en pojkvän som jag kan lita på och känna mig älskad av. Jag har nu världens finaste man kan hitta. Och en egen lägenhet dessutom. Jag har alltid velat ha en lillasyster. Nu har jag tre. Jag är så otroligt tacksam för alla dessa saker. Det får mig att sluta bry mig lika mycket om allt det jag inte har. Kanske kommer jag inte in på min drömutbildning, kanske gör jag det. Ibland är man i en fas i livet man inte vill, men den kommer inte att vara för evigt. Att ha något att luta sig tillbaka på, personer, minnen, intressen, ger mig så otroligt mycket ny energi. Tänk på allt det fina du har. Ta det inte för givet. Livet är så kort. Njut. Sluta oroa dig. Allt kommer att ordna sig. Lita på att du har färdigheterna som behövs för att skapa dig själv ett fantastisk liv. Allt är ett val. Du kan välja att gråta över livets sorger eller skratta åt det som är underbart. Se bakåt eller framåt. Det är upp till dig.
 
 

Wilmington, North Carolina - Del 2

Dags för del 2 av Wilmington-vistelsen, som också innehåller hela min favoritdag under vår semester. Jag fick se så otroligt mycket och var så himla glad. 
 
Nathan och Haleys lägenhet
När Nathan och Haley flyttar ihop är det på detta ställe de bor. Det var otroligt häftigt att få gå i de trapporna!

 
 
 
Peytons hus
Eftersom Peyton är min favoritkaraktär behöver jag väl knappt säga att detta stopp var otroligt mäktigt för mig. Jag var lite förvånad över hur litet huset var. Det ser större ut på TV. 

Den där trappan i bakgrunden har Lucas och Peyton suttit på! På gräsmattan har Brooke och Peyton haft catfight. Åh, vilka minnen. 
 
Lite blåsigt var det, hehe...
 
Spola till 3:35 och 6:20 
 
Haleys hus
Grannhuset till Peytons hus är Haleys hus. Jag tror aldrig det sägs i serien att de husen är grannar, men på riktigt är det i alla fall så. Jag såg i ett avsnitt av säsong 4 att Haleys hus filmas när de är vid Peytons hus, men jag tror det är en miss under inspelningarna. Det är i alla fall så tydligt när man har varit där och vet om det. Roligt att se om serien nu när man vet hur det ser ut i alla områden "behind the camera" liksom. 
 
Det här är ett fint ögonblick. Det blev "there thing" att kyssas i regnet efter det. Något av det finaste jag vet är regniga, romantiska scener i filmer, så jag är rätt svag för detta ögonblick, hehe. 
 
Intro Credits Bridge
Min absoluta favoritplats av de vi besökte i Wilmington är bron som visas i introt till serien. Det är ju "bara" en bro, men den var så himla speciell för den var fylld av citat från serien. Så himla fint var det. Jag var så himla lycklig där. Gick runt och läste i säkert 30 minuter och tog väldigt många fina bilder. Får skala ner det lite, men här kommer några av mina favoriter. 

 
Trodde aldrig att jag skulle krama en bro i mitt liv, men detta var ju inte vilken bro som helst, hehe. 
 
 
 
 
Jag hittade ett av de bästa citaten från serien och blev sååå glad. 
 
Självklart ville jag lämna avtryck också..
 
Jag och min älskling. Förstår ni hur bra jag har det? Jag fick min dröm att besöka Wilmington i uppfyllelse i sällskap av världens finaste kille. Kan inte bli bättre.  
 
 
Här en scen inspelad vid bron också. 
 
Ellies hus
Inte långt ifrån bron ligger huset där Peytons mamma bor. Det var inget ställe jag kände ett behov av att stanna på egentligen, men eftersom det var så nära så åkte vi förbi i alla fall. 

 
Detta är den enda bilden jag kunde hitta där man i alla fall ser dörren.. Bildkälla. 

Grace United Methodist Church
I säsong 5 samt säsong 8 används denna kyrka till bröllop i serien. Det är en historisk plats för serien tycker jag och jag kände verkligen igen mig. Kom framför allt att tänka på scenen utanför kyrkan innan Lindseys/Lucas bröllop när Skills frågar Peyton om hon har en plan för att ta tillbaka Lucas. Han har så himla rätt, jag känner bara "Go Skills", varje gång jag ser det. 

 
 
 
 
Elijah's
I stadens centrum, nere på Riverwalk ligger en restaurang som heter Elijah's dit Johan ville gå då Dawson's Creek har spelats in där. De hade mycket god mat. När jag kom hem från USA och tittade på One Tree Hill insåg jag att restaurangen även är med där! Jag kände igen mig, hehe, så jag är väldigt glad att vi gick dit. 
 
Tric
Självklart blev det ett besök till Tric också! Åh, vad grymt det var att se!! Tegelväggen är fullproppad med citat från fans. Så himla fint. 

Precis där jag står på denna bild gick trappan upp. Den finns alltså inte på riktigt utan den var uppsatt för inspelningarna och där som man i serien går in genom dörren är det alltså bara en tegelvägg egentligen (det ljusare området högt upp på väggen). 

 
 
 
 
 
Såhär ser det ut i serien. Bildkälla.

En scen inifrån Tric. Också seriens sista. Tric har betytt mycket då det grundades redan i säsong 2 av Peyton. Många intriger och viktiga ögonblick har utspelat sig där. 

Lucas hus
Att få sitta på samma trappa som Lucas och Peyton har gjort var verkligen sjukt grymt. Så mycket har hänt utanför och innanför den där dörren. Åh. 
 
 
Dan/Deb Scott's hus
 
 
När vi åkte runt och tittade på husen blev det lite svårare att fota eftersom folk ju bor i dem. Ibland fick det bli några paparazzi-bilder på långt håll, som i detta fall, haha. Kändes som ett väldigt lyxigt område med golfbana precis i närheten och alla villor var så stora!
 
Anna och Felix/Brookes hus
Eftersom dessa hus ligger grannar blev det två flugor i en smäll. Så fina hus!

 
 
 
 
Rivercourt
Hade jag åkt till Wilmington och inte besökt Rivercourt hade jag aldrig förlåtit mig själv. Även om basketplanen är riven för något/några år sedan är det ändå en väldigt viktigt plats. Jag var otroligt glad att få gå runt där!

 
 
Egentligen är stället känt för att vara USS North Carolina Battleship Memorial. Man kan gå på det här skeppet. Det har varit med i flera fighter under Andra Världskriget. Skeppet syns dock aldrig i serien. 
 
Jag blickar ut över Wilmington. 

 
 
 
 
 
Skills och Nathan på Rivercourt. Bildkälla.
 
 
Haley och Nathans hus, säsong 5-6
 
Något man aldrig har fått se i serien är hur det ser ut precis i närheten av huset. En privat hamn för de som äger hus där! Fancy..
 
Wrightsville Beach
Den här långa och intensiva (bästa) dagen avslutades med ett besök på Wrightsville Beach (som finns med i serien). Det var så fantastiskt vackert där!
På väg till stranden!
 
Paradiset!
 
 
 
Där fanns även inspelningsplatsen till introt av Dawson's Creek, så Johan blev glad. 

 
 

7 september

Jag kan knappt förstå att det idag är ett år sedan jag satte mig på planet mot Atlanta. Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Det var verkligen sjukt läskigt att lämna tryggheten hemma i Sverige, men jag visste också att jag verkligen ville göra det! Jag är verkligen sjukt glad att jag bestämde mig för att ta mig an det äventyret. Det här året har förändrat mig mer än något annat. Precis som jag sa innan jag åkte så var det inte samma Josefine som kom hem i juni. Jag känner mig som en ny person, men ändå är det jag liksom. Jag kommer fortfarande ihåg första dagen som om det var igår. Jag kom fram sent på kvällen och kände inte en själ. Blev körd till min värdfamilj och blev insläppt i ett rum: Här ska du bo, vi pratar imorgon och så stängdes dörren i princip framför ögonen på mig. Just då ville jag verkligen bara sätta mig ner och gråta. Jag tänkte att imorgon vill jag åka hem igen. Men sedan tog jag mig samman, gick in i badrummet och borstade tänderna och lade mig i min nya säng och bestämde mig för att detta skulle gå bra. Jag kan säga att jag aldrig har känt mig så ensam i hela mitt liv. Men shit, vad det lärde mig mycket! Jag är så mycket mer självständig nu. Jag klarar ju faktiskt så himla mycket. Det är helt otroligt vad mycket man klarar! Morgonen efter vaknade jag innan alla andra, gick ner i köket och försökte hitta något att äta, men det gick knappt ner. Jag var så himla nervös inför min första skoldag. Medan jag satt och åt hände en liten fallolycka i trappan på väg ner hahahaha och från det ögonblicket visste jag att de där två tjejerna som kom skrattande in i köket skulle bli mina vänner. Shusan och Roceli förändrade verkligen hela situationen! Jag var inte längre ensam i att vara ny och ovetandes. Vi kunde vara det tillsammans istället! Jag tror inte riktigt jag har insett hur viktigt det är att ha någon som bryr sig förrän då. Jag är så otroligt tacksam att vi hamnade i samma hus! Trots att jag och Roceli knappt kunde kommunicera i början såg jag vänligheten i hennes ögon. Jag visste att hon var en fantastiskt snäll människa. Och Shusan förvånade mig senare under dagen med hur mycket engelska hon faktiskt kunde. Första skoldagen var väldigt energikrävande då vi fick så otroligt mycket information och så jetlag på det.. Hela första veckan var väl egentligen så, men mitt mod höjdes för varje dag som gick och ju mer jag lärde känna tjejerna, desto tryggare blev jag. Sedan hände det ju massa grejer som ledde till att vi ville byta värdfamilj, men jag har under det här året lärt mig att förändringar och jobbiga saker leder till något bättre senare. Detta ledde ju mig till en helt otrolig människa vid namn Liz. Hon, precis som Roceli och Shusan förändrade mitt liv och gav mig så himla mycket kärlek och omtanke. Det är helt otroligt hur man kan skapa sådana starka relationer under en relativt kort tid, men jag tror inte att det går att förstå hur något sådant här känns om man inte har upplevt det själv. Man lever så tätt inpå varandra och man har ingen familj där. Man är faktiskt väldigt ensam och får på något sätt börja om med sina relationer, det finns ju faktiskt inte några där över huvud taget. Man tyr sig till varandra och blir en egen liten familj. Det är helt otroligt. Jag trodde inte att jag skulle skapa några så här starka vänskapsband "over there". Jag är så otroligt glad och tacksam och jag vet att ännu ett år från nu (och alla efter det!) kommer vi fortfarande att stå varandra nära, även om vi lever på två olika sidor av världen! 
 
Dessutom hade jag inte kunnat föreställa mig att jag skulle kunna stärka relationer hemma i Sverige när jag befann mig i USA, men det var ju precis vad som hände! Min absolut viktigaste insikt under mitt år utomlands är att jag är redo nu, redo att bli älskad och älska tillbaka. Jag är så otroligt glad att jag fortfarande hade chansen att få bli Christofers flickvän. Modet att åka till USA gav mig också modet till att våga detta. Jag är så otroligt glad. Mitt liv är så himla bra just nu. Han är världens bästa. Det är helt galet hur mycket man kan älska en människa. Rädslor stoppar en så mycket här i livet. Kom ihåg det. Så strunta i dem, våga! Man förlorar mer om man inte gör det..