Like a dream

Ibland känns det som att USA aldrig hände. Det är svårt att förklara, men när man kommer tillbaka till Sverige hamnar man så himla långt borta från den världen och det känns som att allt bara var en dröm, en väldigt bra dröm. Man kommer så fort in i det svenska livet igen. Jag vet inte riktigt hur jag känner för allt. Jag saknar mina vänner så otroligt mycket, men när jag var borta saknade jag folk här hemma istället. Det kommer alltid att vara någon som jag saknar. Man kan inte vara på två ställen samtidigt även om man vill. Jag vill inte flytta tillbaka till USA, jag saknar inte själva landet, men jag saknar som sagt personerna som delade mitt liv där och känslan av att vara så modig. Nu när jag är tillbaka i Sverige känns det som att jag har tappat lite av den där kämparglöden jag hade där, känslan av att jag måste fortsätta kämpa oavsett vad som händer. Här hemma har man så mycket hjälp och det är därför lätt att ge upp lite. Jag är glad här och skulle inte vilja vara någon annanstans. Jag bara önskade att alla mina vänner kunde vara här också. Då hade allt varit perfekt. Det kommer nog att ta ett tag att lära sig att behålla mitt nya jag här hemma också. Jag vill behålla min nya nyfikenhet på livet, den äventyrliga och kreativa sidan inom mig. Jag har så många planer för framtiden nu, som jag känner mig så himla taggad inför. Jag känner mig redan sugen på att åka ut och resa igen dessutom. Resor berikar livet mer än något annat. Jag tänker ofta tillbaka på vår Roadtrip och känner mig så himla tacksam. Det var verkligen en fantastisk resa som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Några av mina lyckligaste veckor någonsin. Det bästa med att resa är att man är så nära varandra. Man är liksom helt ensamma i landet kan man säga, man känner ingen annan så man måste hålla ihop, man delar hotellrum och äter alla måltider tillsammans, planerar dagarna tillsammans och man är så fri. Nu ser jag även fram emot en sommar som jag ska försöka fylla med flera underbara minnen med min familj, vänner och världens finaste kille. 

Första veckan i Älvängen

Jag ska se till att skriva mer om Roadtrippen, men nästa inlägg handlar om Wilmington så det kommer ta ett bra tag att sätta ihop allt då det var det viktigaste stoppet för mig hehe. Vi får se när jag får upp det. Just nu njuter jag bara av mitt nya hem tillsammans med min pojkvän som har varit här över helgen. Jag är så himla glad. Det är så fint här. Igår var vi och handlade massa saker på IKEA. Vi åt även där och jag insåg hur stor skillnad det är på matmenyn i Sverige och USA. Inte ens i närheten av lika bra i USA. Jag åt kycklingfilé, men i USA finns det bara friterad kyckling. Åh, vad jag är glad att slippa den där fruktansvärda maten de har "over there". I lördags var det dop för söta, lilla Signe och jag fick träffa släkten och några kompisar igen, fick till och med ett överraskande återförenande med Cim som bor i Karlstad som sjöng solo i kyrkan, otroligt vackert!. Jag blev så himla glad när jag fick se henne och så överraskad. Det hade familjen hållit hemligt väldigt bra, hehe. Fick även återförenas med Sofia tidigare i veckan och hon blev så himla glad och jag också så klart och i lördags på dopet när hon fick se mig igen hoppade hon upp i min famn, så himla gulligt!
 
 
 
 
 
 
 

Back in Sweden

Jaha, då var man hemma på svensk mark igen. Flygresorna hem gick finfint och jag har aldrig känt mig så lugn på ett plan förut. Mycket har hänt med mig, även med flygrädslan tydligen. När jag satt på planet från London till Göteborg var jag så himla taggad. Det kändes så nära. När jag fick syn på Göteborg från flygplansfönstret blev jag så himla lycklig. Jag insåg verkligen att jag var hemma igen. Har aldrig känt sådant stolthet över mig själv. När jag kom till Landvetter och hörde svenska runt omkring mig fick jag en chock. Det kändes så himla skumt, nästan som att jag var utländsk och kom på besök till Sverige. Den första okända personen jag pratade med på svenska kunde jag knappt svara för det kändes så ovant. Jag har ju pratat svenska i fyra veckor i rad nu med Christofer och Johan, men med alla andra man träffat på har det ju varit engelska, så det kändes fortfarande ovant. Jag kände mig så himla glad när jag hörde svenskan, även om jag inte tycker om mitt modersmål och hellre skulle prata engelska varje dag är det ändå en känsla av hem och trygghet. Det bästa var så klart att få träffa familjen igen. Jag sprang nästan ut efter att ha fått väskorna och blev så himla lättad och glad när jag såg alla att jag inte kunde hålla tårarna borta. Det var verkligen helt fantastiskt att få se alla igen, på riktigt och inte bara via Skype. Det var extra speciellt att få hälsa på lilla Signe, min söta lilla systerdotter som jag inte träffat förut. Jag var verkligen helt galen på flygplatsen och sprang även in på Pressbyrån med Pontus och tittade på allt gott de hade att erbjuda. Kanske låter konstigt för er, men för en som inte har sett svensk mat på nästan ett år är det en helt otrolig upplevelse, ren jävla lycka faktiskt, haha. Jag njuter av varje tugga nu för tiden. Idag åt jag tacos för första gången sedan jag kom hem, så himla gott! Jag uppskattar allting så mycket mer. Nästan alla mina vänner har jag träffat igen, helt fantastiskt att få se alla igen! Insåg verkligen hur mycket jag har saknat dem när jag fick se de igen. Så himla skönt var det! Jag har helt enkelt haft ett par väldigt bra första dagar här hemma. Dessutom har jag nu fått flytta in i min lägenhet! Helt obeskrivlig känsla. Det är så himla häftigt att få bo här! Jag känner mig så vuxen, självständig och stolt. Livet går så himla bra just nu och jag bara njuter av allt. Jag ser fram emot mitt nya liv här i Sverige som jag uppskattar så mycket mer än innan USA, för inte är det samma som innan även om lilla Älvängen knappt har förändrats alls. Jag ska verkligen göra allt för att inte falla tillbaka i gamla dåliga vanor. Det är lätt hänt när man kommer tillbaka till en gammal miljö, men jag tror att eftersom jag har flyttat är det lättare att behålla min nya positiva inställning till livet, för nu måste jag ta hand om mig själv och varje gång jag känner mig svag eller deppig i framtiden kommer jag att tänka tillbaka på mitt år utomlands och det kommer ge mig den styrkan jag behöver, för om man klarar av en sådan stor resa, ja då klarar man allt!