Aim high and go in the direction of your dreams

De senaste dagarna har jag känt en enorm ovisshet inför framtiden. Jag har aldrig känt mig så här ovetande inför vad jag ska göra eller ta mig till för att komma dit jag vill, men det ska jag ta reda på. Jag sökte in till Psykologprogrammet igen till hösten, men det är lika illa som sist jag sökte 2012. Det är helt sjukt vad svårt det är att komma in där. Problemet är att detta är det enda jag kan tänka mig att göra i framtiden. Jag känner så himla starkt att det är detta jag vill och inget annat. Det är svårt att komma på vad man vill göra efter gymnasiet och när man väl gör det blir man stoppad av andra saker. Mina höga betyg hjälper inte ens. Det känns orättvist. Men jag tror inte att jag har träffat någon som är mer envis än jag själv. Jag SKA in på denna utbildning. Jag ska i alla fall kämpa så hårt jag kan för att komma dit jag vill. Självklart ska man inte gå till överdrift, men jag tänker inte ge upp ännu. Man ska inte ge upp sina drömmar så lätt. Jag är fortfarande ung. Jag vet att arbetet inte kommer att vara precis så som jag har tänkt mig, som med allt annat i livet och visst kommer det komma tuffa dagar i ett yrke som psykolog, men då jag själv gått i terapi i flera år vet jag ändå en hel del om hur det fungerar och jag vet inte vad det är men jag har bara en känsla av att det här är det enda rätta för mig. Jag vill använda mig av mina erfarenheter. Inte låta alla dessa jobbiga år vara förgäves. Jag vill hjälpa andra i samma situation. Kanske är jag galen som inte har gett upp ännu, men jag känner mig rätt så säker på detta. Ingenting är omöjligt. Man måste vara realistisk också, jag vet, men efter USA-äventyret har jag verkligen samlat på mig en känsla av att jag kan åstadkomma vad jag vill i livet och att mina val inte är så himla dumma ändå. Jag vet att det krävs hårt arbete om detta ska gå vägen, men jag har redan genomgått så många prövningar i livet, så jag vet att jag har styrkan att göra det. Jag måste lita på mig själv just nu och göra det som känns bäst för mig, så får vi se vad som händer...
 
Kommentarer
Linnea säger:

Vet hur jobbigt det känns att inte veta hur framtiden ser ut, så var det för mig också de senaste åren. Men kan säga att det helt försvinner när man väl är inne på en utbildning som känns bra i alla fall! Klart du ska kämpa på, det är ju ingen brådska heller. Många i vår ålder vet ju inte alls ens vad de vill göra än, så du har kommit en bra bit på vägen! :D

Svar: Åh, tack Linnea! Vad fin du är <3
Josefine

2015-07-17 | 16:03:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: