The risk of love is loss, and the price of loss is grief. But the pain of grief is only a shadow when compared with the pain of never risking love.

Första veckan i University Preparation (UP) blev värre än jag trodde. Efter stress, hundratals böcker, läxor i mängder, information så det snurrar i huvudet och gråtattack under studerande i biblioteket kände jag att det var dags att göra något åt situationen! Det har verkligen varit en tuff vecka, en av de tuffaste under hela USA-tiden faktiskt. Jag gick därför och pratade med Whitney, som har hand om schemaläggningen, och frågade om jag inte kunde få byta till C2.1, som nu är den högsta nivån efter UP. Jag hade aldrig den nivån eftersom de ju flyttade min klass från C1.3 till C2.2, så hon sa att det var ok, även om hon tyckte att jag var för smart för att gå ner i nivåer igen (det tror inte jag). Jag känner att det här är mycket bättre för mig och jag tror inte att det kommer att bli för lätt. Det är ju trots allt C2-nivå och det är fortfarande en del saker som jag behöver lära mig, framför allt fler komplexa ord. Det kändes verkligen som en stor sten släpptes från mig när jag skuttade ut från EF-kontoret efteråt. Nu känns det otroligt mycket bättre, men eftersom jag varit tvungen att fortsätta denna vecka i UP har det varit tufft. Jag känner att jag inte har haft koll på någonting med böcker hit och dit och jag har missat flera läxor för att det var för mycket information på en gång. Gör man inte läxorna blir man räknad som frånvarande så idag var jag på en lektion utan att få credit eftersom jag missat att vi hade läxa... Jag var rätt så arg på mig själv för att jag missat det.. Jag har verkligen inte kunnat fokusera på lektionerna och hade helt lyckats missa den detaljen under förra lektionen. Kände mig verkligen som en dålig student den här veckan, inte alls likt mig att vara sådan.. Det jag har lärt mig från detta är i alla fall hur tufft universitetet kommer att bli och hur bra psyke man behöver för att klara av det! Tror dock att det blir lite bättre än detta då det kommer handla om ämnen som intresserar mig och dessutom på svenska som ju såklart känns tryggare. Just nu är jag helt enkelt sjukt trött på skolan. Jag orkar inte. Nu är det 5 veckor kvar, men det känns som 5 år. Jag vill gråta, skrika och skita i allt, men har jag klarat så här långt så ska jag bannemej inte ge upp nu. Jag tror att jag känner mig extra stressad nu eftersom jag vet att det närmar sig slutet, vilket ju betyder ett fruktansvärt avsked av/från/med (???) mina otroliga vänner här, men det faktum försöker jag ignorera så mycket som möjligt för det gör för ont att tänka på det... Enda anledningen att jag har överlevt veckan är pga Shusan och Liz, hur i h****e ska jag klara mig utan dem?? 
 
Det positiva den här veckan har i alla fall varit vädret! Solsken och sommarvärme. Äntligen! Jag älskar det
 
Annie ska förresten byta värdfamilj till helgen så Shusan ska komma tillbaka till mitt rum!
 
Lite bilder på positiva saker från senaste tiden:
 
Bästa frukosten på länge med svensk hushållsost och mannagrynsgröt. 

Och köttbullar från IKEA!

Svenskt knäckebröd. 

Jag och Shusan spelade på spelmaskinerna i Downtown förra helgen och fick biljetter som pris som man sedan kunde stoppa in i en maskin och få välja ett pris. 
 
Vi fick varsin kortlek och godis!

Påskbrev från Pontus! 

Jag och Shusan var och besökte Georgia State University igår för att hitta lokalen där hon ska göra TOEFL-testet imorgon. Hur stort universitet som helst! Det går till och med bussar emellan byggnaderna. 

 
En liten park vid Georgia State. 

Och jag har lite kul med selfies i en öde skolkorridor!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: