Kalashelg

Förra veckan (22-23 oktober) fyllde både mamma och Pontus år. Det är så roligt att de fyller år precis efter varandra. Hade lika gärna kunnat vara samma dag då Pontus föddes på morgonen dagen före mammas födelsedag. Hur som helst så skulle detta självklart firas så nu i helgen har vi haft kalas i dagar två. Här kommer bilder..
 
Lördag
 
Jag och mamma fixade iordning Flygande Jacob som uppskattades av alla. Här är (från uppe till vänster) min morbror Peter, mormors man Tarmo, Peters fru Eija, min kusin Linnéa, hennes dotter Alice och min bror Christian. Pappa syns lite i högra hörnet också, haha. Sedan var självklart Johan och mormor med också!
 
Alice hade bra aptit och smaskar här på en morotsbit. 
 
Efter maten fick hon ny energi och underhöll oss allihop!
 
Mormor tyckte att Bruno också skulle få lite kalasmat. Här bjuds han på en bit kyckling. Ignorera mig i bakgrunden..
 
Dags för lite lek med morfar..
 
Till efterätt hade mormor bakat en fin marsipantårta och två sorters kakor. Vi satte oss nere i källaren vid öppna spisen och njöt av allt gott. 
 
Mamma älskar marsipantårta så hon var väldigt nöjd. 
 
Alice gillar att öppna presenter så mamma överlät det uppdraget till henne. Så söt! Blev glad att hon ville sitta i just mitt knä. 
 
Söndag
 
Eftersom Pontus hade barnkalas på Lek- och buslandet på lördagen fick vi fira honom dagen efter. Då kom Cecilia, Mikael, Pontus (så klart), Sofia, Mikaels föräldrar och Cecilias barndomsvän Annika med sonen Björn. Johan sov över här så han var också med, vilket var roligt. 

Björn och Pontus älskar Mario Kart och körde flera race! Christian nöjde sig med att titta på.
 
Koncentrerade killar.. 
 
Jag och Sofia tittade också på. 
 
Efterrätten avnjöts nere i källaren, precis som på lördagen. Jag bakade citron- och marängpaj som blev en riktig hit! Men matpajerna som mamma gjorde var ännu bättre. 
 
Pontus hugger in på glassen.. Är det inte konstigt att de flesta barn inte gillar pajer och tårtor? Det är ju mycket godare än att bara äta glass...Förstår inte det, hehe. 
 
Mamma fick sin efterlängtade nya ryggsäck i present av Cecilia och Mikael.
 
Pontus fick också grejer han önskat sig, bl.a en blå Wii-kontroll och ett alldeles eget Mario Kart-spel. Sofia hjälpte till att öppna. 
 
Helgen blev väldigt lyckad med massa god mat och trevligt sällskap! 

Crazy oktober

Har knappt bloggat på hela oktober. Den här månaden har varit helt sjuk.. Jag har aldrig jobbat såhär mycket på en och samma månad. 48 h/vecka i tre veckor tar på krafterna kan jag säga. Det är med stor glädje jag skriver att jag idag är ledig. Det är verkligen välbehövligt just nu! Kan inte vara bra att stressa så mycket som jag gjort den senaste tiden.. Får försöka lugna ner mig lite nu när jag kan. Tänkte bland annat ta en promenad ner till centrum och kolla in nyöppnade Coop som jag ännu inte hunnit göra. Trots att veckorna har varit fullspäckade med nästan enbart jobb så ångrar jag absolut ingenting. Jag har en förmåga att ta på mig för många arbetsuppgifter och har väldigt höga krav på mig själv, så det är egentligen inte bra för mig att jobba så mycket, men jag ångrar ingenting ändå för jag vet att det kommer vara värt det när jag sitter på planet mot USA. Hade det varit så mycket jobb för alltid hade jag aldrig låtit mig själv göra det, men nu när jag vet att det bara är tillfälligt får jag försöka kämpa mig igenom det och komma stark ur det istället för sönderstressad förhoppningsvis! 
 
Delar med mig av en bild från tidigare i oktober då jag sov över hos Johan och sprang uppför Ramberget. Vacker utsikt över Göteborg!

The Quarterback

Glee-avsnittet som jag fasat över att se visades denna vecka, avsnittet då vi fick ta farväl av Finn/Cory.. Det var jobbigt att se och det känns väldigt tungt att andas så här precis efteråt. Fruktansvärt sorgligt och känslosamt. Jag gråter väldigt sällan, men nu föll även tårar nerför mina kinder. När Rachel visade upp bilden på Finn brast det totalt för mig. Det värsta är att det inte bara är en historia i en serie, det är verklighet. Cory är borta för alltid... Otroligt starkt av Lea Michele att över huvud taget delta i avsnittet. Jag tänker ofta på henne och hur hon har det. Hon är seriöst en av de starkaste personerna på denna jord. Hur klarar hon ens detta? Hädanefter när jag känner mig rädd för något och det känns som att jag inte kommer klara av det ska jag tänka på Lea, för hennes styrka räcker och blir över för oss alla..