The moment someone tells you you're not good enough, is the moment you know you're better than them

Äntligen får jag ligga i min säng med datorn i knät, lyssna på musik och bara ta det lugnt! Det går inte att beskriva hur skönt det är efter allt slit i snart två månader i sträck. Det är helt sjukt hur mycket jag har jobbat. Nu ser det dock ut som det blir lugnt ett tag framöver. Inte alls bra med tanke på att jag behöver spara så mycket till USA, men min kropp säger däremot tack så mycket. Jag är så sjukt stolt över mig själv som överlevt de här två månaderna. Trodde faktiskt inte att jag skulle orka så mycket som jag faktiskt gjorde. Två jobb och löpträning ovanpå det. Uttrycket man klarar mer än man tror är bara så himla sant. Fast å andra sidan så brukar jag väldigt sällan tro på mig själv så oavsett vad det hade handlat om hade jag väl antagligen trott det värsta. Sorgligt, men sant. Måste verkligen försöka bättra på mitt självförtroende. Någon gång nästa vecka ska jag försöka utmana mig själv genom att gå runt och lämna mitt CV på olika kaféer. Det är något jag verkligen är livrädd för, men jag har verkligen ingen tid att förlora och jag vill så gärna prova på ett sådant arbete så jag får göra det trots att mitt självförtroende ligger på botten. Utsätter jag mig inte för det jag är rädd för kommer det aldrig att förändras. Då kommer jag vara lika rädd för resten av livet, eller i värsta fall ökar rädslan ännu mer ju längre tiden går. Jag tror aldrig jag har nämnt det, men jag har gått hos psykolog från och till under flera års tid och efter all terapi har jag åtminstone insett detta faktum. Har för övrigt länge tyckt att det varit pinsamt att prata om att jag gått hos psykolog, men det senaste året har jag kommit fram till att det faktiskt inte är något att skämmas över. Jag är inte en sämre människa bara för att jag har behövt extra hjälp och stöd. Det är snarare modigt och starkt att våga gå och prata med någon om sina problem för det betyder att man är villig att förändra sitt liv och göra något åt problemen istället för att bara skita i det, supa sig full för att slippa känna och låta det gå som det går. Ibland måste man våga erkänna att man inte är tillräckligt stark för att klara allting själv. Det finns så otroligt många unga tjejer (och killar också så klart) som har så sjukt höga krav på sig själva, inklusive jag själv. Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt att det är så. Ingen ska behöva känna att man måste prestera hela tiden för att bli omtyckt och älskad. Varför kan vi alla inte bara inse att vi duger precis som vi är? För det gör vi verkligen..
 
Haha nu blev det här inlägget något helt annat än vad jag från början tänkt, men whatever, så kan det bli så här på kvällen när tankarna far hit och dit. Hoppas ni får en fortsatt trevlig lördagskväll.

Sometimes I think we waste our words and we waste our moments, and we don't take the time to say the things that are in our hearts when we have the chance

Hej, hej! 
 
Här har det ekat tomt de två senaste veckorna ja.. Det helt galna jobbschemat har med andra ord fortsatt. Tänkte mest bara säga att jag lever, haha. Den här helgen var det även galet mycket reklam att dela ut (sammanlagt 270 kg!) så denna lördag har bara gått åt till att dela ut. Är fortfarande inte helt klar så ska ut om en stund igen och göra det sista.. Det var väldigt kämpigt idag då det regnade. Jag var genomblöt och iskall förut när jag kom in. Nu känns det dock bättre igen efter en väldigt god middag gjord av pappa. Vi tände ljus och satt och pratade bara vi två. Det är nämligen bara vi hemma idag, vilket är väldigt ovanligt. Det är så tyst, men det är faktiskt skönt för jag behöver verkligen varva ner. Det känns extra viktigt när veckorna är så stressiga som nu. Att bara sitta här och skriva lite för mig själv med en varm kopp te bredvid mig känns återhämtande faktiskt. När jag kommer in ifrån regnrusket senare ska jag nog ta mig ett bad. Kan behöva ta hand om mig själv lite grann.
 
På tal om stress och sådär så känner jag verkligen att jag blir sjukt stressad av mobilen och datorn. Jag har ett extremt kontrollbehov så när jag är ute på nätet där man kan klicka sig vidare och vidare i all oändlighet och kolla statusuppdateringar på facebook och instagram stup i kvarten blir jag väldigt lätt stressad. Det är sjukt jobbigt. Gillar inte att jag känner mig beroende av att kolla hela tiden. Det är konstigt tycker jag det där med mobilberoende. Man vill kolla hela tiden samtidigt som man inte vill. Jag försöker verkligen dra ner på mobilanvändandet för det känns som att det är viktigt att försöka bli av med känslan av att vara tvungen att kolla "så att man inte missar något viktigt som hänt". För vad är egentligen så himla viktigt? Om det hade varit något allvarligt som hänt eller något väldigt roligt så hade jag ändå fått reda på det för då hade den personen med stor sannolikhet ringt mig eller pratat med mig direkt istället för att skriva på facebook. Jag stör mig på att det ändå känns som att man måste kolla.. Sedan så vill jag inte titta tilllbaka på mitt liv och inse att jag ägnat mer tid åt att surfa än att faktiskt göra saker som jag verkligen vill göra. För egentligen mår jag inte bättre när jag har suttit och surfat. Jag känner mig snarare trött, seg och rastlös. Någon som håller med mig? 
 
 
Hoppas ni får en mysig lördagskväll