En solig vårdag för fem år sedan...

8 maj är ett speciellt datum för mig. För exakt 5 år sedan fick jag prata med Amanda Jenssen för första gången någonsin. Jag hade sett henne live en gång innan (i idolfinalen, dec 2007), men då var hon ganska långt bort och det fanns ingen möjlighet att få träffa henne. Redan första gången jag fick höra Amanda sjunga i idol kände jag att hon var speciell, både röstmässigt och som person och min fascination för henne bara växte och växte under idols fredagsfinaler.
 
Jag kommer ihåg den där dagen för fem år sedan som om det var igår, men samtidigt känns det så himla längesedan. Lilla 15-åriga jag skyndade hem efter skolan, slängde i mig en banan och en punschrulle (eller dammsugare som jag brukar kalla det) och sprang sedan iväg till bussen. Jag var superexcited och så himla nervös på samma gång! Det var verkligen nu det skulle hända, det som jag hade väntat på hela hösten och våren. Mötte upp Johan i Göteborg och så gick vi in i skivaffären dit hon skulle komma. Hela utsidan var prydd av affischer på Amanda och jag blev ännu mer nervös och lycklig när jag såg det! Jag köpte det efterlängtade debutalbumet som hade släppts dagen innan och gick ut och väntade vid bordet där hon skulle sitta och signera. Solen strålade och vårluften hade börjat kännas av. Det var verkligen helt underbart väder. Haha, en rolig grej är förresten att varje gång Amanda har kommit till Göteborg så har det varit bra väder, så jag har börjat säga att där Amanda är, där är det alltid sol. T.ex. i somras när hon kom till Trollhättan så var det åska och lite regn precis innan hon skulle uppträda. Minns att jag sa till min syster att det kommer att sluta åska när hon äntrar scenen. Och vad händer? Några minuter innan det ska dra igång har solen kikat fram och det blev perfekt väder konserten igenom :) Men tillbaka till själva signeringen den 8:e maj. Jag och Johan var de första som kom dit så jag hamnade alltså först i kön, vilket jag tyckte var hur coolt som helst! Efter att ha stått där i några minuter och väntat ser jag en välbekant person komma gåendes tillsammans med två andra och självklart är det hon jag tror det är: Självaste Amanda Jenssen!
 
Det går inte att beskriva hur det kändes. Jag var bara så jäkla lycklig och tyckte det var hur häftigt som helst! Det är inte varje dag man får se sin idol på så nära håll liksom! Amanda satte sig vid bordet och jag gick fram och fick äntligen prata med världens bästa. Jag minns inte riktigt vad jag sa eller vad hon sa, jag var så himla nervös så jag fick väl inte fram något alls tror jag. Allt gick så himla fort och sedan var det helt plötsligt nästa persons tur utan att jag ens hade tänkt vad jag gjorde. Blev lite besviken på mig själv som inte sa något vettigt (vad jag minns i alla fall) och jag hade inte ens fått ett kort med henne! Jag stod kvar med Johan en bit bort och bara tittade medan Amanda fortsatte signera. Det slutade med att jag stod kvar ända tills kön började försvinna. Då bestämde jag mig för att gå fram igen och fråga om jag fick ta ett kort med henne. Självklart fick jag det. Att stå så nära Amanda var ännu coolare än att stå vid andra sidan av ett bord. Var så nervös så jag skakade och jag tror nästan att hon kände det t.o.m. med tanke på hur skakig jag var, haha. Hade bestämt mig innan att jag skulle säga något vettigt till henne denna gång. Fick fram "du är bäst" och sedan var det över. Allt gick verkligen så sjukt fort och det kändes som en dröm...Snacka om att jag var lycklig resten av dagen. Jag satt på bussen hem och bara stirrade på autograferna och smilade överdrivet mycket. Det måste sett roligt ut. Jag var helt inne i min egen lilla värld där i bussen, haha. Ja, åh, det var verkligen ett speciellt ögonblick i mitt liv. Inte varje dag man träffar sin största idol.
 
Det känns som att alla andra tonåringar i den åldern jag var då var helt sålda på Jonas Brothers, EMD och allt vad det var under den perioden, medan jag var lika galen själv fast i Amanda. Jag har alltid undrat varför det just blev så. Varför inte jag var lika fascinerad av de där "söta" pojkarna. Jag kanske såg förbi deras charmiga yttre och då finns det inte jättemycket kvar egentligen, alltså inget originellt i alla fall. Visst har de bra låtar och bra röster, men man behöver det lilla extra tycker jag. Amandas röst och hennes låtar är ju världsklass i jämförelse liksom (haha sorry alla pojkbandsfans). Sen är det ju bara ett plus att hon har en helt underbar personlighet och en cool stil! Kommer alltid att stötta Amandas musik och köpa varenda skiva hon ger ut! Hon har gett mig så mycket, så jag tänker ge tillbaka. Det räcker inte att ladda ned, ut och köp skivor om ni gillar någon artist säger jag bara!  
 
 
 
 
 
 
#TEAMJENSSEN 
Kommentarer
Jessika säger:

8 maj är ett speciellt datum för oss båda nu :D Och åh, jag kallar också punschrullar för dammsugare (A)

Svar: Åh, ja det är sant! :D
Josefine

2013-05-10 | 11:57:21
Bloggadress: http://xjessie.webblogg.se
kristallkaos.blogg.se säger:

åh. jag förstår verkligen kärleken!!

Svar: Hihi :D
Josefine

2013-05-12 | 00:07:47
Bloggadress: http://kristallkaos.blogg.se/
Kurt-Allan Belfrage säger:

Va jag nämns ju ingenstans jö :O !!! Jag kräver min plats i rampljuset! Ok alla, sätt er till rätta så kommer här en annan version av den 8:e maj 2008.

Josen hade bjudit mig till sin konfirmation för att jag skulle filma den (face it, ungen ville roffa åt sig så många konfirmationspresenter som möjligt). Jag visste först inte vad jag skulle köpa för present, men så kom jag på att hon var besatt av artisten ovan, samtidigt så stod det i tidningen att hon skulle signera nya skivan i Gbg, så jag tänkte att den kanske skulle passa.

På dagen för signeringen tog jag bussen in till stan, men på resan dit kom jag på att Jos kanske redan hade förbeställt den. Så jag ringde hem till henne för att fråga hennes bror C (en sorts kompis, det är genom han jag känner Jos om nån undrar) om han visste det. Pappan svarade, när jag frågade om C var där gapskrattade han i cirka 5 minuter och sa sen att C inte är uppe så tidigt som 13:00. Pappan visste inte om Jos hade skivan, så jag sa att C kunde ringa tillbaka när han gått upp.

Inne i stan, och ingen C hade ringt. Så istället ringde jag Johan för att fråga. Han sa ungefär "-Ge f*n att köpa skivan, RAAP, den ska Jos få köpa själv för HEL*ETE!!!!" (minnet sviker mig kanske lite där, men innebörden av vad han sa var iaf detsamma).

Så resten av dan irrade jag runt i stan för att hitta nånting annat att köpa till henne. Tror jag köpte en batteridriven navelluddsuppsugare som hon blev jätteglad för.

Epilog: C ringde tillbaka runt åttatiden på kvällen dagen efter.

P.S. Bra skrivet om EMD och Jonas Brothers :)

Svar: HAHAHAHA låter som du hade en jobbig dag där xD
Josefine

2013-05-17 | 17:26:39
Bloggadress: http://www.nooooooooooooooo.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: