Update

Det var så länge sedan nu.. igen.. Har hunnit börja skolan igen efter ett halvårs praktik på socialtjänsten. Jag harr lärt mig så mycket och är så stolt över mig själv som tog mig igenom det trots att det var läskigt i början och utmanande på många sätt. Jag hade så roligt och är så tacksam över att jag hamnade just där jag gjorde då mina handledare var fantastiska och har haft så kul ihop med dem. Jag saknar att hänga med de varje dag och lära mig riktiga saker. Är så trött på teorier och begepp... Just nu är jag fullt uppe i att skriva C-uppsats och det är redan många gånger jag känt att jag skulle kunna slita av mig håret av frustration. Det positiva med det är att det är mer fritt arbete och inga seminarier, vilket jag verkligen uppskattar då jag hatar dessa.. Jag kämpar på i alla fall och skolan är ju faktiskt snart klar. Helt sjukt hur fort tiden går. Jag började ju nyss!

Min examenspresent till mig själv kommer att bli en resa till USA där jag, mamma, Christofer, Johan och Pontus ska roadtrippa på västkusten med stopp bland annat i Los Angeles, Las Vegas, Grand Canyon, San Fransisco och Miami. Jag är så taggad för det!!  Det är jag värd efter allt slit. Jag har alltid gillat att studera men när jag började universitetet ändrades det helt. Jag gillar inte alls universitetsmiljön och hur studierna bedrivs där. Man är så ensam. Alla har sina liv och många har barn eller jobbar vid sidan av. Saknar att ha en klass man kommer nära och vänner man hänger med varje dag. Jag har en del härliga människor i skolan så klart, men jag saknar liksom klass, fast lektioner, lunchrasterna!!, gemenskapen och tryggheten. Sedan ska man ut i arbetslivet och man blir på ett sätt ännu mer ensam, folk byter arbeten hit och dit. Jag gillar kontinuitet och förutsägbarhet. Tråkigt kanske, men det gör mig trygg. Får typ ångest för varje år som går. Jag är redan 25 år! Jag är fucking vuxen nu och det är så jäkla skrämmande, jobbigt, svårt, spännande, häftigt och underbart på samma gång!

Tiden går fort

Heeeeej!
 
Månaderna springer iväg och snart är det faktiskt slut på min VFU. Det är helt sjukt vad fort tiden har gått och jag har lärt mig sååå mycket! Jag har utvecklats och vågar mer än jag någonsin trodde den första veckan. Jag har träffat klienter på egen hand, skrivit utredningar, varit på hembesök, samverkansmöten, planeringsdag, APT m.m. Jag har lärt känna nya människor på arbetsplatsen och kommit in bra där tycker jag. Mina handledare är så fina båda två. Kommer sakna de när jag lämnar! Jag är så stolt över mig själv och så tacksam att jag hamnade någonstans där jag trivs. 
 
Hoppas allt är bra med er alla som fortfarande tar sig in på min blogg.. Undrar så vilka ni är haha...Jag hade så många läsare när jag var i USA, men nu har nästan alla droppat av, haha. Sorry för att mitt liv inte är lika intressant längre!? 
 
 
 
 
 

VFU

Det har gått en tid sedan jag började min VFU på socialtjänsten, enheten för försörjningsstöd. Det var till en början väldigt nervöst och mycket intryck, så det har varit en intensiv period, men jag känner nu att jag börjar komma in i det mer och mer och börjar känna mig trygg där och börjar förstå hur allt fungerar. Jag har fått lära mig så mycket och fått se hur socialt arbete går till i praktiken och hittills tycker jag att det känns roligt och spännande! Klientmöten är det allra mest spännande. Det finns så många olika livshistorier som man får ta del av och jag älskar verkligen sånt, det är så spännande och man kan lära så mycket av en annan människa. Jag ser så mycket styrka och mod hos människor. Vi människor är så jäkla starka, starkare än vi själva inser, men jag tror på varenda en! Alla kan åstadkomma en förändring i sitt liv och jag är övertygad om att alla gör sitt bästa i just den situationen man befinner sig i. Det finns så mycket fördomar i samhället om olika människor, jag har själv också fördomar, men jag kan säga att många av dem har krossats under denna tid på praktiken. Det värsta tycker jag är dem som tror att folk som går till socialtjänsten bara får pengar hur lätt som helst, eller att de är lata och vill leva på skattepengar istället för att arbeta. Det finns ALLTID en orsak till att man inte klarar av att arbeta; psykisk ohälsa, missbruk, sjukdomar etc. Jag önskar att vi var mer förstående i samhället istället för att döma folk! Alla är lika värdefulla.